Khon Kean
Khon Kean - a city with not so much tourism.
Lästips/Läsdagbok (86, 87, 88, 89, 90 & 91): Horrorstör, Messias med Träbenet, Om Tyranni, Homo Deus, Invasiva Arter & Rule Britannia.
Sommarens läslogg
Skräck i varuhusmiljö
Hittade denna på ett pensionat på Söderåsen. 15 besynnerilga berättelser som alla kretsar kring döden - t.ex. om mannen som tog ut döden i förskott och blev odödlig men när han fick tilllbaka livslusten så ramla han av pinnen.
20 Lärdomar från de senaste årtiondena (Om Tyranni) samt spådomar om morgondagen (Homo Deus). Tänkvärt om hur intelligens mer och mer knoppas av från medvetande. Dock väldigt uppenbart att boken är skriven både innan Corona-epidemin och kriget i Ukraina.
Kombo av The Last of Us och Body Snatchers med klassiskt gengre-typiskt slut.
Lästips/Läsdagbok (84): The word for world is forest.
Tänk en värld täckt av tjock urskog. Befolkad av stammar av samlar-/jägarfolk – inte speciellt tekniskt utvecklade men desto mer kulturellt och spirituellt. Stammarna lever decentraliserat, nära naturen och tillämpar en ickevåldsfilosofi.
Människan anländer från skyn, skövlar och bränner för att utvinna naturresurser att ta med sig hem. Bland människorna ser vi karaktärer som militär-joe (njuter av att bränna och döda), forskaren (vill bevara flora och fauna) samt antropologen (vill studera och lära känna ursprungsbefolkningen).
Ursprungsbefolkningen tvingas att enas kring en ofrivillig ledare, grundläggande ändra sin livsstil och överge sin ickevåldsfilosofi för att rädda sin skog (värld) och köra ut inkräktarna.
Tänk om man skulle filmatisera berättelsen (skriven 1972) men ändra färgen på ursprungsbefolkningen till blå istället för grön - kan bli visuellt hur coolt som helst!
Lästips/Läsdagbok (83): Klara and the the sun.
Upptäckte den här
boken när jag letade efter "topp 10 filosofiska Sci-Fi böcker."
Berättelsen skildras genom ögonen på en ’konstgjord vän’, införskaffad till
sällskap men som slutligen tjänar ett betydligt mer dyster syfte: att potentiellt
ersätta ett allvarligt sjukt barn som förväntas gå bort. Historien utforskar
teman som empati och mänsklighetens väsen, och ifrågasätter om det verkligen finns
något inneboende unikt hos varje individ. Förutom att vara soldriven har Klara
en speciell koppling till solen och söker ofta dess vägledning och tröst (solen
refereras till som 'han'). Det blir uppenbart att solen symboliserar Gud.
Klaras sista tid tillbringas i på en gård. Hon kan inte längre röra sig men är
nöjd med tillvaron. Hon har solen till sällskap och spenderar tiden med att
spela upp och organisera sina minnen från tiden med familjen. En rätt så
rörande historia.
Subscribe to:
Posts (Atom)