Lästips/Läsdagbok (37): Utopia för realister

Gillade skarpt Bregmans “I grunden god : en optimistisk historia om människans natur” och blev nyfiken på “Utopia för Realister” där han tar upp några idéer för att lösa stora frågor som fattigdom och ojämlikhet och varför utopier är viktiga.

En av ämnena är “Medborgarlön/Basinkomst” som förespråkas. Mängder av undersökningar gjordes i hela städer i Kanada och USA under 70-talet. Politikerna befarade att en garanterad årsinkomst skulle leda till att folk slutade jobba och skaffade stora familjer. I själva verket inträffade raka motsatsen: folk gifte sig senare, födde inte fler barn, skolprestationerna förbättrades, examen avlades tidigare. Arbetstiden sjönk med 1% för män och 3% för kvinnor. Män som var familjeförsörjare arbetade minde och umgicks mer med barnen. Barnaföderskor kunde tack vare basinkomsten ta några månaders föräldraledighet. Sjukhusbesöken minskade 8,5% (enorm besparing). Efter några år hade våld i hemmet minskat och psykiskt sjukdom hade blivit mindre vanlig.

T.o.m. Nixon-administration lade fram proposition om att medborgarlön skulle införas i USA (Family Assistance plan). Den antogs med stort majoritet i representanthuset. Förslaget strandade efter många turer i senaten 1978 pga ett faktum: Skilsmässorna ökade kraftigt - dvs kvinnor var inte ekonomiskt fast i att stanna kvar i dåliga förhållanden.

Man ställde sig därefter tre frågor:

Kommer programmet att kosta för mycket?

Kommer folk att arbeta avsevärt mindre?

Kommer det visa sig att vara omöjligt att genomföra politiskt? Svaren blev “Nej”, “Nej” och “Ja”.

En annan stor fråga som tas upp är ojämlikhet. Sociala problem är inte störst med länder med lägst BNP per capita utan där ojämlikheten är störst - den verkar även hämmande på ekonomisk tillväxt. Mao ska vi sträva efter förbättra jämlikhet och inte BNP per capita.

Numera ökar ojämlikheten drastiskt i så gott som alla rika länder. I USA är skillnaden mellan fattig och rik redan större än i antikens Rom - vars ekonomi byggde på slavarbete. Så snart den sociala ojämlikheten stiger minskar den sociala rörligheten. Finns knappt något land på jorden där chansen att den amerikanska drömmen ska slå in är så liten som just i USA.

Standardlösningar blir utbildningsinsatser, strängare regelverk, åtstramningar men Bregman menar som Thomas Piketty att skattepolitik är lösningen. Vidare hänvisas till Thomas Pikettys ‘Capital’ hur skatter kan användas för att skifta över till värdeskapande arbeten från dagens värdeskyfflande/omfördelande aktiviteter.

Bregman ger exempel på hur skattesänkningar har fått fler och fler begåvade människor att söka sig till finanssektorn istället för att bli lärare eller ingenjörer. Det har i slutändan gjort oss alla fattigare. För varje dollar en bank tjänar försvinner 60 cent i kedjan. Mot detta kan ställas för varje dollar en forskare tjänar genereras det ett värde av minst 5 dollar tillbaka till ekonomin. En högre beskattning skulle främja “en reallokering av begåvade individer från yrken som skapar negativa externiteter till dem som skapar positiva externiteter” - eller med andra ord få fler människor att ägna sig åt nyttigt arbete.